Någon form av början

Ja, det här är väl meningen att bli någon form av första inlägg. Jag har alltid tyckt att det varit svårt att börja skriva, ja komma igång alltså och sen veta hur man ska formulera sig så jag tänker helt enkelt berätta om hur jävla upprörd jag blev när jag läste i Aftonbladet idag om den nyfödda bebisen dom hittat på en flygplanstoalett. Nu var det här visserligen i Manila någonstans i Saudarabien men fortfarande. Jag kan inte låta bli att bli så ledsen när jag läser och hör om sånna här händelser. Här finns det människor som kämpar arslet av sig och gråter blod över avsaknaden av barn och graviditeter medans andra bara slänger bort det som ett gammalt bananskal. Nu vet ju jag också att vi har olika förutsättningar runt om i världen för att förhindra barn eller inte men kom fan inte till mig och säg att jag kanske inte var redo nästa gång eller att det inte var meningen den här gången, när det finns folk som bokstavligen slänger bort sina barn. Jag tror inte att en eventuell Gud vill utsätta sina får en sån orättvisa, jag tror ändå att han vill gott.