claras vemod

En månads sedan, eller rättare sagt 20 dagar sen jag skrev sist. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte kan. Jag kan inte skriva om vad jag vill och då skriver jag inte alls. Ni vet, som Stampes pappa säger. Kan man inte säga någonting snällt... Fast den här gången handlar det inte som snällhet. Det handlar om hemligheter. Stora hemligheter! Hemligheter jag borde vara glad över, men inte riktigt kan glädjas över.

Jag satt precis och läste Claras inlägg om "Vemod och otillräcklighet". Ja så är det. Precis så vacker som hon beskriver och precis så vemodigt är mitt liv just idag. Det handlar inte bara om sommaren och diset över nejderna som jag missar. Det handlar om så mycket mer. Om saknad, vemod och precis det, otillräcklighet.

Ja, det är inte en av mina bästa dagar men jag tänker inte be om ursäkt för det. Jag tänker inte be om ursäkt för mig och de val jag gör. Där i mot tänker jag acceptera det och omfamna det. I morgon är en bättre dag!

Jag som aldrig är sjuk

Det här med att jobba va. Ja det är ju jättebra och så men guess what. Bara för att det är just så himla bra och man blir så himla glad ett visst datum i månaden, ja då har jag åkt på magkatarr. Så då måste jag ta och trappa ner på tempot och lugna ner mig. Jag som skulle bli rik den här sommaren ju! :P Ja för visso så kan det ju bero på att jag kanske har liiite mycket i mitt liv just nu, jobb, jobb, hemma och ja.. Alla andra hemlisar jag inte kan skriva om än. Riktig mat är nog en bra sak :P

Nä, för det så åker jag till grannkommun ikväll i stället och får lite kärlek.