Ja, precis. Ägglossningen närmar sig med stormsteg och jag vet inte om jag ska känna mig exalterad eller bara ledsen för antagligen kommer det inte bli någonting den här gången heller. Det som känns bra däremot är att utredningen äntligen har kommit igång.
Ja, det är bara att börja mysa varje/ varannan dag (man får så många olika besked över vad som är lämpligast) och verkligen verkligen önska, hoppas och hålla tummarna för att det finns en liten person som kan tänka sig att bo med oss. Gör ni det med oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar