Vi var alltså in och lämnade in R's små simmare för analys. Det känns bra ändå, ett till steg på vägen men jag tycker det är är konstigt. Hon som tog emot oss (som för övrigt verkar vara världens mysigaste) kunde inte svara på hur lång tid det skulle ta. Ja självklart förstår jag också att hon inte kan säga exakt men mellan tummen och pekfingret, dom borde ju ha ett litet hum om någon form av snitt-tid tycker man men det är väl bara att börja vänta igen.
Som jag sa så är jag fruktansvärt trött och det är ungefär det enda som är likadant från förra gången jag var gravid vilket gör att jag tror att mensen kommer att komma. Jag blir så trött på mig själv. Jag har sagt åt mig att försöka att bara ta dagarna som dom kommer men jag kan inte låta bli att känna efter minsta lilla symtom på att det skulle vara en liten groda i magen. Jag försöker hålla mig sysselsatt men det går mindre bra, inte ens plugget kan få mig på andra tankar. Det är väl bara att härda ut, det är trots allt inte alls så många dagar kvar nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar