Tisda'n hände det värsta som kan hända ever. Jag gjorde en grov tabbe på jobbet och tog fel på schema vilket resulterade i att chefen ringde mig vid 11 i panik, frågade vart jag var och berättade att det var jag som skulle ha öppnat. Så om ni undrar varför Hemtex i city öppnade sent tisdag så har ni svaret här, jag är ett klantarsel! Det är skönt bara att jag har så galet bra chef men ja, ni förstår nivån på dan. Ja, jag missade psykologtiden med..
Idag, onsdag, har diskmaskinen packat ihop. Finito, kaputt, paj. Så morgonen och halva dagen har spenderats med att skura köket, försökt få aset att fungera och gråtit. Försökte göra mig lite gladare genom att piffa i badrummet men så följde en bit av väggen med när jag skruvade ner toarullshållaren. Hur mycket strul får det vara med en hyresrätt?
I morgon är det dags för äggledarspolning och jag är livrädd. Galet rädd. Jag kommer nog att dö lite. Fan, ja, jag är så jävla rädd att igår efter vi haft sex började jag gråta okontrollerat och var helt förstörd. Jag är skiträdd för vad dom kommer att hitta... eller inte hitta. För hur det kommer att kännas och vad dom ska säga. Om det ger svar på vad det är frågan om eller om det inte gör det. Kommer jag kunna jobba från 15 till 19 eller kommer jag sumpa mig i morgon med. Miljoner tankar i huvudet och jag vet varken ut eller in. Jag har ingen att prata med om det, ingen som förstår. Fullkomligt livrädd! Tänk om ni som fått barn inte hade haft någon att prata med om förlossningar och hur allting går till eller ni som skulle skriva en tenta inte haft någon som förstod hur jobbigt det var att tentaplugga eller pressen när man sitter där. R kan ju inte berätta för mig hur det kommer att kännas eller hur det blir efteråt. FAAN!
Nu är jag less på att allting kommer på en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar